Blogg-arkiv - Rom1017

Det är nu snart fyra år sedan jag skrev boken ”Vilken Bibel?” i vilken jag försäker presentera och jämföra olika svenska Bibelöversättningar. Boken blev samtidigt ett försök till översikt av läget i den svenska Bibelutgivningen. Jag tänkte det var dags att uppdatera vad som hänt sedan dess. Det här är vad jag har sett och observerat.
Bibel 2000
Svenska Bibelsällskapet har i början av 2015 gett ut provöversättningen ”När tiden var inne…”. Den innehåller dels reseberättelsen i Lukas (kap 9–19) och Galaterbrevet. Det skulle vara en test för en diskussion om att lansera ett nytt översättningsprojekt som skulle ta fram ett Nya testamentet som skulle ersätta NT 1981/Bibel 2000. Översättningen var väl inte helt lyckad (Se http://www.rom1017.se/blogg/). Därefter har projektet gått lite i stå. Något beslut om en ny översättning har inte fattats (mars 2017). Rykten gör gällande att det finns olika synpunkter i ledningen för Bibelsällskapet. Några vill sätta igång översättningen så att den ska kunna vara klart ill 500-års jubileet av Gustav Wasas bibel 2026. Medan andra krafter tycker att det ännu inte finns behov av en ny översättning. Men detta är bara rykten. Vi får se vad som händer.
Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln kom ut med en revidering av Nya testamentet 2014. Jag blev under 2013 inbjuden att vara med som referent och arbetade under ett år med språkliga kommentarer. Revisionen har blivit positivt mottagen och är idag kanske det bästa alternativet för den som vill ha en modern, konservativ översättning med ambition att dras mot det litterala. Notapparaten är utbyggd sedan den tidigare versionen.
2015 kom sedan Folkbibelns revision av Gamla testamentet. Den är inte alls lika genomgripande som NT-revision var. Men uppdaterar språket till ett mer modernt anslag. Vissa texter har bearbetats mer än andra och notapparaten är också utbyggd.
Enligt uppgift pågår ett arbete hos Livets Ords förlag att komma ut med en ny upplaga av studiebibeln baserad på Folkbibeln 2015.
NuBibeln/Nya Levande Bibeln
Arbetet med översättningen av Gamla testamentet är avslutade. Texten finns tillgänglig på Youversion.com. Helbibeln ska också komma i en tryckt form på Sjöbergs förlag. UPPDATERING: Väntas komma i handeln i augusti. Det är i sig en historisk händelse. Det har inte gjorts många översättningar av Gamla testamentet till svenska från grundspråket. NuBibeln kommer att utrangera Levande Bibelns GT-version, medan Nya Levande Bibelns NT kommer att fortsätta leva sitt eget liv, även om NuBibelns NT har reviderat texten för att harmoniera med GT-översättningen. Översättare är Aila Annala i Kalmar.
Reformationsbibeln
Revisionen av Reformationsbibeln är nu klar och den kom ut i tryck under 2016. Reformationsbibeln bygger på Textus receptus, en grundtext som inte tar i beaktande det senaste århundradets textfynd. Utgivningen orsakade en debatt bland annat i tidningen Världen idag: Klicka här och Klicka här med flera.
Svenska Kärnbibeln
Översättningen av Nya testamentet är nu klar och finns tillgänglig på hemsidan. Versionen kommer också i tryck hos Sjöbergs förlag. Men utgivningen är planerad till 2018. Kanske vill man inte krocka med två bibelutgåvor samma år.
Bo Giertz översättning och David Hedegårds översättning
Båda har varit utgångna från förlaget sedan länge. Men under 2016 gav Argument förlag ut Nya testamentet i åtta versioner. Två engelska, en grekisk, och så fem svenska, däribland både Giertz och Hedegård som därmed åter finns tillgängliga för den bibelläsande svensken. De övriga tre svenska versionerna är 1917, Bibel 2000 och Folkbibeln 2014. Det är ett lovvärt initiativ av förlaget.
Svenskbibel
Nya testamentet har kompletterats med Psaltaren (2014) eller Psalmernas bok som Ragnar Blomfeldt väljer att kalla den. Under 2016 genomgick översättningen en större revision och omkring 2300 mindre justeringar gjordes i texten. Texten har stramats upp med fler korta meningar, spetälska har ersatts med lepra, Stora rådet har blivit Sanhedrinen för att ge några exempel. Svenskbibel är fortfarande är intressant och spännande översättning och Ragnar arbetar med att hålla den aktuell. Det hade varit en spännande tanke om argument förlag hade vågat ta med den som en av de åtta översättningarna i sin utgåva, kanske istället för 1917 som knappast längre kan uppfattas som aktuell.
Fribibeln
Arbetet med Fribibeln går vidare. I början på 2016 rapporterade Dagen att man hade nått halvvägs (Klicka här). En optimistisk prognos säger att projektet ska nå i land under 2017. Frågan är vilken betydelse som översättningen kommer att få.
The Message
Efter att ha översatt och bearbetat Nya testamentet har Libris fortsatt att ta sig an Gamla testamentet av Eugene Petersons parafras. I steg har man också gett ut Psaltaren , Ordspråksboken, Predikaren och Höga Visan. Rykten gör gällande att det nu finns ett fullskaligt projekt att översätta och bearbeta hela Gamla testamentet. Men någon tidsplan känner jag inte till.
Ny världens översättning
Arbetet med att göra en ny version av Nya Världens översättning pågår. Vad jag förstår det sitter en grupp av Jehovas Vittnen i Malmö och arbetar med en revision. Den engelskspråkiga utgåvan revideras 2013. Och med den som utgångspunkt är det tänkt att också den svenska ska få en ny språkform. 2013 version lämnade den litteral formen och blev mer idiomatisk och man kan räkna med att så kommer att bli också med den nya versionen. Det var sagt 2017 men något besked om de ror projektet i hamn i år har jag ännu inget besked om.

När tiden var inne… provöversättning av Lukasevangeliet 9–19 och Galaterbrevet

Publicerad 23 februari 2015, Lättare justeringar och kompletteringar gjorda 9 april 2015

Översättare: Översättningen handhas av Svenska Bibelsällskapet. Lukasevangeliet har översatts av docent Mikael Tellbe vid Örebro teologiska högskola med författaren och akademiledamoten Kerstin Ekman som stilist. Från början var det tal om att deckarförfattaren Åsa Larsson var tänkt som stilist på Lukasevangeliet, men av något skäl gick inte det att genomföra. Galaterbrevet har översatts av docent Jonas Holmstrand vid Uppsala Universitet med författaren och akademiledamoten Jesper Svenbro som stillist. Jesper Svenbro har dessutom doktorerat i klassisk grekiska. Docent Tommy Wasserman Örebro teologiska högskola har varit konsult vad gäller källkritiska frågor och professor Karin Blomqvist vid Lunds Universitet har varit filolog. Texten har sedan behandlats vid tre forskarseminarier vid Lund Universitet, Örebro teologiska högskola och Uppsala universitet. Också Bibelsällskapets styrelse har gått igenom texten. Sammanlagt övervägde man runt 60 olika sammanhang och gjorde justeringar i de flesta, dock inte alla.

Om översättningen: Den senaste statliga bibelkommissionen presenterade sin översättning av Nya testamentet 1981. Det är nu 34 år sedan (2015). Ja, egentligen är översättningen äldre än så eftersom det mesta översättningsarbetet skedde under 1970-talet. Och översättningar åldras, så också NT81. Bibelsällskapets ordförande Erik Aurelius skissar i förordet till provöversättningen bakgrunden till sällskapets roll idag. Han skriver: ”De svenska statsmakterna har betraktat det som ett samhällsintresse att det finns en vetenskapligt tillförlitligt och språkligt adekvat svensk bibelöversättning. Det kan de fortfarande sägas göra, men med den stora skillnaden att staten genom avtal 1978 och 1995 har uppdragit åt Svenska Bibelsällskapet att ansvara för kommande bibelöversättningar. För att bekosta detta får sällskapet i gengäld använda den royalty som Bibel 2000 ger upphov till och som förvaltas i en för ändamålet inrättad fond”.
Med tanke på att det tog nio år att göra NT81 så kan det vara tid att blicka framåt. Så den 12 november 2012 beslutade Bibelsällskapets styrelse att låta göra två provöversättningar som skulle komma ut 2015 – året då sällskapet firar sitt 200-årsjubileum. Arbetet kom igång på hösten 2013 och den 18 januari 2015 släpptes dessa två ”försöksballonger”. De ska ses som en start på en process som kan leda fram till ett beslut att starta arbetet med den översättning som man hoppas ska kunna ersätta NT81. Möjligen blickar man mot år 2026, femhundraårsjubileet av utgivningen av Gustav Vasas Nya testamente 1526. Man kan i marginalen noter att det är Svenska Bibelsällskapets första egna bibelöversättning.
Man har valt att inte revidera NT81 utan istället gå tillbaka direkt till grundtexen. Det som nu presenteras är provöverättningar av Galaterbrevet och delar av Lukasevangeliet, den så kallade reseberättelsen (kap 9–19). Dessa ska inte jämföras med de provöversättningar som gavs ut av de tidigare bibelkommissionen. Det var översättningar gjorda av en sittande kommission och resultat av deras etablerade arbetsformer. Dessa två provöversättningar har tillkommit i ett långt tidigare skede av processen.
Styrelsens diriktiv till översättarna ger en bild av hur synen på översättningsarbetet förskjutits sedan NT81. NT81 var i den vokabulär jag använt i boken (Vilken Bibel?) en idiomatiskt översättning. Och man tog friheten mot grundspråket ganska långt. De termer som Bibelsällskapet väljer att använda är att NT81 var en översättning som strävade efter ”funktionell ekvivalens” där en mer bokstavsnära översättning istället präglas av ”formell ekvivalens”. Det ideal man nu vill framhålla kallas ”moderat funktionell ekvivalens” vilket innebär att direktiven handlar om att strama upp texten så att den både språkligt och kulturellt hamnar närmare grundtexten. Mikael Winnninge skriver: ”Med det menas en översättning som i hög grad medger att uttryck och metaforer återges mer ordagrant, när det inte innebär att texten blir obegriplig för en nutida läsare…. Ett argument för denna typ av översättning hör samman med vår större vana vid kultuell mångfald”.
Man betonar också att översättarna ska ta hänsyn till bibelforskningens framsteg och då konmmer särskilt frågan om den nya synen på Paulus och hans undervisning i fokus. De nya paulusperspektiven får genomslag i Galaterbrevsöversättningen. Mer om det nedan. Bibelsällskapet säger vidare att provöversättningarna skall vara så kallade ”centrumöversättningar”. Det innebär att språknivån skall vara sådan att den kan läsas av många, på samma sätt som NT81.
Bibelsällskapet sätter också upp flera tydlig punkter i sina direkt när det gäller språkdräkten:
• När ett grekiskt ord kan återges med samma svenska ord på olika ställen utan att det blir onaturlig svenska, så bör översättningen göra det, hellre än att efterstäva variation.
• Det rika bibliska bruket av bildspråk bör bevaras där det är möjligt. Men när bilderna inte fungerar på svenska får de återges på annat sätt.
• Rytm har inte bara en estetisk funktion utan bidrar till att klargöra textens innebörd.
• Ålderdomliga ord och uttryck som inte kommunicerar meningen nära och direkt bör undvikas.
• Könsinkluderande språk bör eftersträvas.
• Trohet mot en ”främmande” kultur är angelägen. Ibland är det befogat att tydliggöra att dåtidens kultur var annorlunda.
Arbetet har gått till så att översättarna har gjort en första översättning av den grekiska grundtexten. De förhåller sig till saker som textkritiska bedömningar, ordens och uttryckens betydelse och meningarnas funktion. De har haft en dialog med den textkritiska experten och med den filologiska konsulten. Texten har sedan lämnats till stilisterna som i dialog med översättarna försökt forma en stilistik tilltalande svensk text. Denna text har sedan bearbetats i tre forskarseminaier där synpunkter från forskarna vägts in i en bearbetning av texten som slutligen undersällts Bibelsällskapets styrelse som gjort de sista justeringarna.

Internationell jämförelse: Som en inspirationskälla framhålls den norska översättningen från 2011. Nya testamentet kom ut 2005 och hela Bibeln den 19 oktober 2011. I samband med utgivningen revideras också NT från 2005. Översättningen är mer bokstavsnära och konsekvent, än sin föregångare från 1978 och den har i det mesta mottagits positivt i Norge. Det är detta förhållningssätt till texten som Svenska Bibelsällskapet nu väljer att ha som förebild. Man skulle också kunna tänka att den engelska NET-bible har paralleller inte minst till översättningen av Galaterbrevet. NET-bible var den första större engelskapråkiga översättning som låtit den nya synen på Paulus slå igenom i olika texter. Och i de fotspåren följer nu den svenska Galaterbrevstexten.

Kommentar: Det handlar om provöversättningar. Och det märks. Det är uppenbart att det två är separata projekt vi möter sida vid sida. Galaterbrevet och Lukasevangeliet har inte samma stilnivå och tilltal. Lukasevangeliet är förvånansvärt kantigt. Texten saknar på många ställen flyt och blir hackig. Läs till exempel ”När man lyssnar till er, är det mig man lyssnar till, och när man avvisar er, är det mig man avvisar. Men också honom som har sänt mig avvisar man, när man avvisar mig” (Luk 10:16). Känn skillnaden i flyt med Folkbibelns version: ”Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig.” (Luk 10:16 SFB14). Lukasevangeliet är på den här punkten en besvikelse. Galaterbrevet är jämnare och mer lättläst. Och där är det mer enskilda översättningsval som står ut.
Man fortsätter i linje med NT81 att moderniasera språket. Så blir ”sade” konsekvens ”sa” till skillnad från Folkbibeln 2014 som fortfarande håller kvar den gamla spårkformen. På samma sätt ersätts ”lade” med ”la”. Vidare ersätts ”Fader” konsekvent med”far” och ”salig” har blivit ”lycklig”. Folkbibeln 2014 byter ”Fader” till ”far” men håller fast vid ”salig” som ett ord man anser innehålla mer än bara att vara ”lycklig”.
I texterna dyker det upp nya begrepp som ersätter de som använts i andra översättningar. Så blir ”påse” (Luk 10:4 NT81) istället ”packsäck” (Luk 10:4), ”vaktade” (11:54, SFB14) blir ”lurpassade” (Luk 11:54), ”penningpung” (Luk 12:33, NT81) blir ”börs” (Luk 12:33) och ”hycklare” (Luk 12:56, NT81) blir ”skenhelig” (Luk 12:56). Däremot går man i andra riktningen när man skriver ”nattväkten” (Luk 12:38) istället för som tidigare”vid midnatt eller ännu senare” (Luk 12:38, NT81).
Man håller fast vid att ersätta ordet ”frälsning” med ”räddning”, en ändring som NT81 gjorde. Nu har det dessutom förts en diskussion att ersätta ordet ”synd”. Stilisten Kerstin Ekman ville byta ut ”synd” och ”syndare” eftersom hon anser att uttrycker har en annan betydelse i vår tid än vad det haft tidigare. Vid något tillfälle har ordet ersatts med ”orätt” (Luk 17:3f) men annars har stilisten fått ge sig och uttrycket fått finns kvar (Luk 11:4, 13:2, 15:1 f, 15:18, 18:13, 19:7). Också ordet “rättfärdig” anses var på väg att bli utdaterat. Så har det vid tillfällen blivit det något ålderdomliga “rättskaffens” och “rättfärdiga” har ersatts med “ta sig själv i försvar” (Luk 10:29, 16:15).
Man försöker också förnya kända uttryck som kan uppfattas som språkligt utdaterade. ”Sannerligen” (Luk 12:37, NT81) blir nu istället ”Sanna mina ord” (Luk 12:37). Och ”Abrahams sköte” (Luk 16:22, 1917) eller ”Abrahams sida” (Luk 16:22, NT81, SFB 2014) blir ”Abrahams famn” (Luk 16:22). Man har också ändrat de klassiska Ve-ropen. Folkbibelns “Ve er, fariseer” (Luk 11:42, SBF14) blir istället det mer moderna “Dom över er, ni fariseer!” (Luk 11:42). Inte så dumt. Men man klarar inte av att komma bort från det klassiska ”Se” i uttrycket ”Se, nu går vi upp till Jerusalem” (Luk 18:31).
I de få exempel som finns håller man fast vid den translitteration som introducerades i NT81. Så heter det fortfarande Kafarnaum och inte det klassiska Kapernaum. Och den fattiga mannen heter Lasaros och inte Lasarus. Medan Petrus (Gal 2:7) inkonsekvent får heta just Petrus och inte det mer logiska Petros om man ska följa sina stavningsprinciper. Här har man inte lyckas släppa banden med den tidigare översättningen.
Det finns inkonsekvenser i provöversättningen. I Galaterbrevet – till skillnad från NT81 – stavas Anden med stort A. Det är positivt. Så heter det till exempel ”Ni som började i Anden, slutar ni nu i köttet?” (Gal 3:3). Men i Lukasevangliet skriver man ”När den stunden kommer ska den heliga anden låta er veta vad som behöver sägas” (Luk 12:12, se också 10:21, 11:13 och 12:12). Versen är dubbelt intressant. Fär det första, förvånar den lilla bokstaven då Mikael Tellebe i en not på ett annat ställe skriver: ”Mammon. Pengar och ekonomiskt överflöd sågs som en personifierad makt, därav versal i det arameiska ordet Mammon” (sidan 46). Man undrar om det är ett korrekturfel att på flera ställen skriva anden med litet a eller om den lilla bokstaven innebär att de två delarna driver olika linjer i frågan om Andens person. Men det ska också notera, för det andra, att detta är en av de verser som Bibelsällskapets styrlse justerat. I Mikael Tellbers ursprungliga text stod ”den helige ande”. Det har ändrats till ”den heliga anden” så att anden inte har en maskulin identitet. Det är i enlighet med principen om ett könsinkluderande spårk där man därmed väljer att också nedtona könsidentiteten hos personer i gudomen.
Det finns några ord och uttryck vars översättning har diskuterats öppet. Uttrycker “uppfostrare” (Gal 3:24) har nötts och blötts. Litterala Åkesson valde att skriva “barnledare” (Gal 3:24) då det grekiska grundordet “paidagogos” betyder just det (Strong 3807 som skriver “namnet benämnde pålitliga slavar som gavs ansvar för tillsyn över liv och moral av pojkar i rika hem”). Slaven följde barnen till och från skolan och blev alltså dem som “förde barnen till kunskap”. Det blir ju också grunden för vårt ord “pedagog”, en som för till kunskap. Översättaren föreslog först “barnledsagare” som inte är en oäven term om det nu inte var så att den är otymplig och känns ålderdomlig. Stilisten föreslog då istället det met moderna “småskollärare” men de missar själva poängen. Slaven var inte läraren, han förde barnen till läraren. Till slut stannar man vid det mer traditionella “uppfostrare”.
Kring provöversättningen har talats om att man skulle ta hänsyn till det som kallas de nya perspektiven på Paulus. Den nya synen på Paulus handlar om att göra upp med den lutherska och reformerta synen på ”tron allena”. Den nya hållningen argumenterar för att Paulus bara tar avstånd från omskärelsen och lagarna som rör mat, men att han annars menar att människans gärningar i livet är vad som till slut kommer att vara grunden vid den yttersta domen. ”Final Judgment according to works… was quite clear for Paul (as indeed for Jesus). Paul… affirms that God’s final judgment will be in accordance with the entirety of a life led – in accordance, in other words, with works.” (N.T. Wright, New Perspectives on Paul). Debatten har då också kommit att handla om betydelsen av det grekiska ordet ”pistis” som ofta översatts tro (Strong 4102 ger förklaringen ”Övertygelse om sanningen i något, tro, i NT för övertygelsen eller tron angående människans relation till Gud och gudomliga ting, vanligen med den efterföljande tanken om tillit och helig iver född ur tro och förenad med den…”). Förespråkarna av de nya perspektiven på Paulus menar att ordet “pistis” istället mer ska förstås som ”trofasthet” eller ”trohet”, och ska uppfattas som en överlåtelse till en personlig relation med Kristus mer än ett försanthållande och en förtröstan på Kristi försonande verk.
För den traditionelle bibelläsaren blir det därför lite förvånande att läsa översättningen. Översättaren Jonas Holmstardn föreslog ”Guds sons trofasthet” (Gal 2:20) men här går Bibelsällskapets styrelse in och justerar formuleringen. ”Det är inte längre jag som lever utan Kristus som lever i mig, och det liv som jag nu lever som människa lever jag i Guds sons trohet…” (Gal 2:20). Jämför Folkbibelns ”Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son…” (Gal 2:20 SBF14). Konstruktioner med ordet ”trohet” återkommer på flera ställen (Gal 2:16 – två gånger och Gal 3:22). I förordet konstaterar översättningsdirektor Mikael Winninge att ”…[det] är ofrånkomligt att de bibelvetenskapliga ställningstagandena påverkar översättningen. Tolkning och översättning går inte helt att skilja åt”. Men formuleringen ”…lever jag i Guds sons trohet” är som språklig konstruktion svår att förstå, syftningen är tvetydig. Är det Guds son som är trogen, eller är det Paulus själv som visar trohet med Guds son? Oavsett hur man ställer sig i tolkningsfrågan hade ett tydligare, mer öppet, översättningsval varit önskvärd. Och kanske skulle tolkningsfrågan hänvisats till fotnoten.
En annan ovanlig översättning återfinns lite längre fram i Galaterbrevet. Även här är det Bibelsällskapets styrelse som justerat texten. Översättaren vill hålla fast vid det med traditionella ”I honom finns inte jude eller grek, inte slav eller fri, inte man och kvinna”. Men sttyrelse ville annorlunda och beslutade att versen skulle lyda: ”Alla ni som har döpts in i Kristus har iklätt er Kristus. Här finns inte jude eller grek, inte slav eller fri, inte manligt och kvinnligt” (Gal 3:28). Bytet av ordklass blir märklig och innebörden svårbegriplig. Begreppen manligt och kvinnligt är i dagens språkbruk vida och oprecisa. Orden är allt annat än entydiga. Handlar det som mode, karaktärsdrag eller könsidentitet? Fotnoten tycks mena att den ordning som skapade människan till ”man och kvinna” (1 Mos 1:27) i Kristus på något sätt upphävts i den nya skapelsen (2 Kor 5:17). Ändå åberopar Paulus vid andra tillfällen just denna skapelseordning (tex 1 Tim 2:13). Också här kunde man önska att tolkningsfrågan placerades i fotnoten och att texten blev mer öppen mot båda möjligheterna till förståelse.
Och så några ord om det könsneutrala språket. Till skillnad från NT81 finns det klara direktiv att språket ska vara mer könsneutralt. Erik Aurelius skriver i förrordet ”Det första de flesta i dag hör vid tilltalet ”bröder” är… inte längre ”till skillnad från obekanta främlingar” utan ”till skillnad från systrar”. Därmed får tilltalet en annan innebörd än den ursprunliga för det är uppebart att Paulus ursprungligen vände sig till kvinnor i sina brev… Det är alltså inte för att förändra utan för att bevara innebörden i Paulus tilltal ”bröder” som det nu översätts ”bröder och systrar”.
Genomgående väljer man därför att ändra till ”bröder och systrar” i många texter (tex Gal 1:2). I andra texter blir det ”barn” istället för “söner”. Så skriver man “För alla är ni Guds barn genom tron, i Kristus Jesus” (Gal 3:26). Jämför Folkbibeln: “Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus” (Gal 3:26).
Och som vi sett tidigare blir ”den helige ande” justerat till den ”den heliga anden”, troligen av samma skäl.
Vid tillfällen blir det dock en spänning mellan strävan efter ett könsneutralt språk (punkt 5 ovan) och strävan efter att visa att dåtiden kultur var annorlunda än vår (punkt 6). För arvslagarna på Bibelns tid gav arvet helt eller i större delar till söner (jfr 4 Mos 27:8). Rika familjer och härskare kunde adpotera vuxna män för att på det sättet säkerställa vem som skulle får motta arvet i familjen. Nu skriver man “…för att han skulle friköpa dem som stod under lagen och vi få barns rätt…” (Gal 4:5). Jämför Folkbibelns “…för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt…” (Gal 4:5 SBF14). Att då översätta ordet “huiothesia” (Strong 5206 med betydelsen “adopterade, adopterad som son”) med ”barn” istället för “söner” innebär att vår tids samtids kulturella värderingar vad gäller könsinkluderande spårk tillåts trumfa över den bibliska kulturens traditioner och regler om arv, och på det sättet förlorar texten en dimmension. Eller menar översättarna att uttrycket ”[att] få barns rätt” inte har kopplingar till dåtidens kulturella mönster av position i familjen och arv, till den rätt som gavs till söners men inte till döttrar? Här är det inte som med de hälsningsfraser som Erik Aurelius skriver om i sitt förord.
Till slut en randanmärkning. Man har valt att ändra titel på den klassiska liknelsen om den förlorade sonen (Luk 15:11-32). Den får nu istället heta ”Liknelsen om fadern med de två sönerna”. Frågan är om det är så lyckat. Sammanhanget är tre liknelser i svit där den första handlar om ”det förlorade fåret” (1 av 100), den andra handlar om ”det borttappade myntet” (1 av 10) och följaktligen det tredje om ”den förlorade sonen” (1 av 2). Här är den förändrade titeln inte i harmoni med de tematiska utvecklingen genom Jesu berättelser. Lite tråkigt.

Exempel på text: Ingen av våra exempeltexter finns med i översättningen.

Särskilda kännetecken: Texterna är försedd med noter som är skriva av översättarna. De bibelkritiska anslagen från NT81 är borta och har ersatts med noter som ger bakgrundsinformation, textkritiska överväganden, ordagranna översättningar men också rena synpunkter på tolkningen. Det är bra. I inledningen till Galaterbrevet ansluter sig noten, kanske lite förvånanade, till en sen datering av brevet. Några noter är kryptiska och kräver möda för att uttolka som till exempel noten till Gal 2:20.

Klar: 2015

Utgivning: Utgiven 2015 på Svenska Bibelsällskapets förlag.

På nätet: Finns inte på nätet. Och kommer troligen inte att läggas ut där.

Översättningens framtid: Dessa översättningar ska ses som en försöksballong. Den kommer att ligga till grund för beslut om framtida översättning av Nya testamentet. Som självständig text får man nog se den som kortlivad.

Att köpa översättningen: Översättningen kan köpas i den kristna bokhandeln, på nätet eller direkt från Svenska Bibelsällskapet. http://www.bibelbutiken.se/products/nar-tiden-var-inne-dot-dot-dot

Läget vad gäller svenska bibelöversättningar (mars 2017)

Svenska Akademin, kyrkohandboken och bibelöversättningar

Bibelsällskapets nya provöversättning – några spridda tankar.